Kolla motorn, kolla oljan, tanka! Du skulle väl aldrig få för dig att tejpa över varningslamporna i din bil? Ändå är det vad många av oss gör dagligen med våra egna eller våra barns kroppar. Vi “tejpar” över med läkemedel.
De flesta som har ont någonstans, tänker inte någon längre stund på varför utan sträcker dig ganska snabbt efter receptfria smärtstillande. Vid feber likaså. Vid trötthet medicinerar vi med kaffe, energidrycker och socker. Vid halsbränna tar vi magsyrehämmande preparat. Vid högt blodtryck tar vi blodtryckssänkande och vid psykisk ohälsa tar vi preparat som håller kvar lyckohormonerna längre i kroppen.
Vi lever i en sjukvårdsmodell som är baserat på “A pill for an ill”. På ren svenska ett piller för varje sjukdom.
Hur har vi kommit så långt bort från oss själva? Hur har vi så totalt gett upp ansvaret för vår egen hälsa och lagt den i den “allsmäktige” läkarens händer?
Missförstå mig rätt, jag tycker att läkare är fantastiska. Den dagen jag bryter benet eller råkar ut för något akut trauma vill jag åka raka vägen dit!
Men sjukvårdsmodellen vi har ger patienterna löjligt kort tid med läkarna ( typ 10- 15 minuter) som på den korta stunden ska försöka fastställa vad som är fel. Dessutom förväntar sig patienten någon form av åtgärd. Acceptabla åtgärder anses vara t.ex röntgen, blodprov, EKG, EEG eller något liknande för vidare utredning annars ska det skrivas ut ett recept på någon medicin som enligt handböckerna matchar patientens symtom.
Ok, vad är problemet med det tänker du kanske?
Om det är en vanlig förkylning eller magsjuka så kanske det inte är så stort problem att vi tar till febernedsättande, nässpray, halstabletter och diarréhämmande i väntan på att kroppen ska reda upp situationen.
Handlar det däremot om kroniska åkommor/symtom som ME, reumatism, fibromyalgi, Parkinsons, autism då är det ett stort problem.
Jag hör dagligen om kvinnor och män som varit sjuka i mer än 10 år och i många fall har samlat på sig ända upp till 15-16 olika diagnoser! Ingen inom sjukvården vet vad de ska göra för dessa stackars människor.
De skickas runt mellan alla olika instanser inom sjukvården som tittar på sin egen lilla pusselbit så som psykiatrin då personen kanske har ångest, gastoentrologen då personen uppvisar IBS symtom, endokrinologen då hormonerna stökar, allergologen för att personen verkar vara allergisk mot nästan allt och reumatologen för att varenda led i kroppen värker.
Det finns dock ingen som lägger hela pusslet! Det finns ingen som kan hjälpa denna stackars person att hitta grundorsaken till att kroppen inte fungerar som den ska.
Läkarna har ingen utbildning i hur man tar reda på grundorsaken och de som önskar göra det har inte tiden. Visst kan läkarna ibland hitta orsaken till smärta, t.ex en cysta, då tar man bort cystan och problemet är löst.
Min fråga är: – Är verkligen problemet löst? Nej egentligen inte. Vi glömde visst ta reda på grundorsaken till varför det bildas en cysta, varför lederna värker, varför magen är gasig, varför vi får halsbränna och förstoppning och varför många av oss mår så förbaskat dåligt psykiskt.
De läkare som väljer att hjälpa sina patienter att ta redan på grundorsaken ses som “alternativa” dvs. mindre fina och inte riktigt rumsrena och därmed som ett hot.
Vi har ett strukturellt problem!
Vi måste ta tillbaka ansvaret för vår hälsa.
Vi verkar inte förstå att vår livsstil påverkar vår hälsa.
Du tycker säkert att jag har fel för visst får vi höra hur vi ska leva för att hålla oss friska, ät grönsaker, fet fisk och mindre socker och bla bla bla bla….
Jag hade också hört allt det där och ändå förstod jag inte på riktigt hur det hängde ihop. Jag förstod inte att varje gaffel som jag för till min mun antingen förlänger eller förkortar mitt liv! Att varje väldoftande kräm som jag smetar på huden går in i min kropp och stökar med mina hormoner. Att varje andetag nära tätt trafikerade vägar innebär att mängder med cancerogena partiklar dras in i mina lungor.
Sjukvården ser inte heller riktigt kopplingen vilket såklart förvärrar problemen.
Jag ska berätta en självupplevt exempel, då jag som typ 27 år fick problem med svullen mage och fruktansvärda gaser, alltså det var så illa att de kunde ha använts till kemisk stridsföring. Det påverkade mitt liv med känslor av skam och givetvis oro över andra människors reaktioner.
Jag sökte läkarvård och fick proffsig hjälp och en gastroskopi. Man såg ingenting avvikande! Jag frågade om det var något jag skulle tänka på gällande kosten men fick förklaringen att det hade troligen inget med saken att göra. Istället fick jag tabletter som skulle dämpa gasbildningen. De hjälpte delvis och tog udden av det värsta men jag blev inte symtomfri. Av en händelse ( läs viktnojja) så tog till några dagars svält/extrem bantning och efter det var symtomen försvunna. Idag skulle vi kalla det fasta och nu finns det en hel del forskning på varför och hur det fungerar.
Nu säger jag absolut inte att fasta är lösningen för allt och alla. Jag ville bara berätta att jag faktiskt av misstag råkade åtgärda det som var grundorsaken för mina symtom just då.
Vart vill jag egentligen komma med hela det här resonemanget?
Jo, det jag föreslår är att vi börjar med att återknyta kontakten med våra kroppar och börjar förstå vad de verkligen är och hur de fungerar.
Låt oss likna våra kroppar vid en bil:
- En bil kan köra dig dit du vill – precis som din kropp som är ditt transportmedel i den här världen. Den tillåter dig att uppleva världen psykiskt och fysiskt
- En bil behöver rätt sorts bränsle dvs. du tankar ju inte diesel i en bensinbil- På samma sätt behöver du ta reda på vilket som är din kropps rätta bränsle.
- En bil behöver spolarvätska för att hålla sig ren – Kroppen behöver vatten för att hålla sig ren både på in och utsidan. Vatten är avgörande för att transportera ut gifter ur celler och kroppen.
- En bil behöver olja, både i motorn och i växellådan för att den ska fungera mjukt och smidigt. På samma sätt behöver våra kroppar rätt sorts olja/fett för att våra celler ska fungera mjukt och smidigt.
- En bil har varningslampor som tänds om något är fel eller behöver fyllas på. – Våra kroppar visar med symtom om något är fel och med hunger och törst när något behöver fyllas på.
- En bil får regelbunden service med oljebyten och filterbyten – det får vi alldeles för sällan eller aldrig.
- En bil måste besiktigas varje år och vara trafiksäker för att få föras i trafik. Man kollar spindellederna, stötdämpare, bromsar och avgasutsläpp. – Ingen kontrollerar att vi människor är “trafiksäkra”. Att våra leder funkar. Att vi har kraft nog att fungera stötdämpare i våra familjer. Att vi har bromsar som vi kan använda för att säga stopp innan vi kör slut på oss själva. Att inte mage och tarm är så inflammerade att vi släpper ut för mycket avgaser eller ännu värre, att det är förstoppat och vi därmed har kvar alla avgaser inom oss!
- En bilservice kostar oftast flera tusen kronor och tar några timmar – inte lägger vi väl den summan eller tiden på att kolla upp och serva oss själva innan vi fått några symtom?
- En service eller reparation utförs av en utbildad mekaniker som antingen följer ett serviceprotokoll eller använder olika tekniker för att felsöka. – För oss människor finns ännu inga serviceprotokoll och alldeles för få som kan hjälpa oss med felsökning.
Många av oss lägger mycket mer pengar på och sköter våra bilar 100 gånger bättre än våra kroppar. GALET!
Tack gode gud för Dr Google…
Vi som blir tillräckligt desperata upptäcker förr eller senare internet. Där hittar vi andra med liknande symtom och slipper känna oss så fruktansvärt ensamma i vårt lidande.
Har vi tur så hittar vi andra som faktiskt blivit friska eller fått lindrigare symtom. Då väcks hoppet på riktigt!
Dessutom finns en fantastisk vilja att dela med sig och stötta varandra i otroligt många av de forum som jag följer.
Att hoppet väcks är viktigare än man först kan ana. Med hopp och tro kan vi nämligen också aktivera en fantastisk sak som kallas placeboeffekten! Dvs. när kroppen läker för att den “tror” att den får ett läkemedel som ska hjälpa till med läkning trots att den bara får sockerpiller. Placeboeffekten är så stark att i den ofta står för ungefär 30% av läkningen i många studier, ibland för mycket högre siffror.
Det som gör mig så glad är att merparten av råden som jag läser på nätet handlar om naturliga tips. Om att äta bättre, utesluta processad mat, andas djupare, hitta tekniker för att hantera stress, åtgärda näringsbrister och hjälpa kroppen att göra sig av med gifter.
Alla de sakerna tillsammans med lite placeboeffekt kan göra underverk!
Jag vill uppmuntra alla där ute med kroniska sjukdomar att ta aktiv del och aktivt ansvar för er hälsa! För dem som är för sjuka eller för små för att göra jobbet själva så hoppas jag att ni som älskar dem kan hjälpa dem på rätt väg!
Sluta förlita er på “ett piller för varje sjukdom” som enda lösning och nöj er inte med att få symtomen maskerade. Risken finns att bakgrundsorsaken fortfarande ligger och pyr, men du kan inte längre se det eftersom du tejpat över varningslamporna!
I USA har 54% av barnen minst en kronisk sjukdom…ja du läste rätt… BARNEN!!!! Barn ska inte ha kroniska sjukdomar.
Vi måste börja agera nu!
Vill du veta mer och lära dig hur du kan göra för att hitta grundorsaken till dina symtom så kan du följa mig här nedan. Helt gratis förstås!